Varför drabbas en del elitidrottare av magproblem?
Efter att ha fått flera frågor om orsaken bakom magproblem vid träning på elitnivå har jag skrivit ett inlägg om detta för att försöka besvara en del av de frågor jag fått.
Effekten av träning på mag- och tarmkanalen varierar beroende på intensitet och längd. Medan måttlig träning har en skyddande effekt kan idrottande på elitnivå leda till magproblem, så som diarré, illamående och magont. Magproblem uppträder främst hos de som tränar uthållighetsidrotter. Löpning har framförallt kopplats samman med detta och på engelska kallas fenomenet ”runners gut”. Men även elitidrottare inom andra sporter, så som rugby och hästkapplöpning, rapporterar magproblem vid hård träning. I forskningsstudier har man funnit att mellan 30-90% av elitidrottare upplever magproblem, vilket kan leda till att man underpresterar och i vissa fall avbryter en tävling.
Orsakerna bakom magproblem vid träning är inte kända, inte heller vet man varför en del atleter inte drabbas av magproblem. Träning påverkar mag- och tarmkanalen på många olika sätt, men en viktig mekanism bakom problemen tros vara ett minskat blodflöde till matsmältningsorganen då mer blod istället behövs för att syresätta musklerna. Detta leder till syrebrist vilket förstör cellerna i tarmväggen. Träning på elitnivå har kopplats till en ökad genomsläpplighet över tarmen och även förhöjda nivåer av inflammatoriska markörer. En ökad genomsläpplighet över tarmen innebär att främmande ämnen och bakterieprodukter kan ta sig över tarmslemhinnan och in i blodet och kroppen. Intressant nog uppvisade inte löpare med magproblem en förhöjd genomsläpplighet över tarmen jämfört med symptomfria löpare i en studie som publicerades förr året. Detta tyder på att den ökade genomsläppligheten över tarmen inte är orsaken bakom magproblemen vid hård träningen. Däremot fann forskarna att löpare med magproblem hade en större mängd bakterieprodukter, så kallade lipopolysackarider (LPS), i blodet redan innan löpning. Vilket tyder på förändringar i mag-och tarmbarriären som möjliggjort ett ökat upptag av bakterieprodukterna, men förändringen verkar inte vara inducerat av den hårda träningen. Andra studier rapporterar något förhöjda nivåer av LPS hos individer som genomförde sitt första ultramaratonlopp. I ytterligare en studie fann man att ultramaratonlöpare med låga nivåer av LPS var de som upplevde mindre magproblem och återhämtade sig snabbare. Detta är intressant och tyder på att en förändrad mag- och tarmbarriär kan vara central vid magproblem hos elitidrottare. Resultat från en relativt ny studie pekar i samma riktning och visar att ett kosttillskott innehållande prebiotiska fibrer, probiotiska bakterier (hälsofrämjande bakterier) och antioxidanter verkar kunna minska nivåerna av LPS efter ett triathlonlopp, här verkade särskilt inslaget av antioxidanter påverka resultatet positiv. Detta tycker jag är särskilt intressant då en av mina egna studier på odlade celler visar att antioxidanter kan stärka tarmepitelet och motverka effekten av icke-steroida-antiinflammatoriska läkemedel och istället minska passagen av bakterier över tarmepitelet.
Framtida forskning kommer behöva genomföras för att förstå kopplingen mellan magproblemen hos elitidrottande och tarmens genomsläpplighet. Det man säkert kan säga nu är att det kommer bli väldigt intressant att följa kommande studier i detta ämne, särskilt då träning och hälsa också har visat sig påverka tarmfloran.